Epifani

På svenska brukar man inte använda ordet epifani, utan istället säger man trettondagen.  Men på engelska heter det epiphany, och set tycker jag låter både vackrare, mer spännande, och överhuvudtaget intressantare.

Ibland kan ju det svenska språket användas på ett alldeles för statistiskt sätt.  Trettondagen beskriver ju inte alls vad denna dag igentligen handlar om.  Men det gör epifani, vilket betyder uppenbarelse, apparition, avatar, vision.

Denna dagen handlar ju om att de tre vise männen som hade följt en skärna äntligen fick se kristus barnet, och att detta kristus barn verkligen var gud förkroppsligad.  Det var inte vad dåtiden kallade en vanlig bäbis som låg framför dem i krubban, utan det var Jesus kristus som föddes av Mary men vars far inte var en människa, utan var gud, skaparen.

Vad skulle nutiden kalla kristus barnet för? Helt enkelt en människa kanske? Ja, en människa som vi alla är.  Nu är vi alla gud förkroppsligad här på jorden. Det är meningen bakom det nya budskapet som den förvandlade kristus lämnade sina lärjungar.  Det är vi som bär guds händer och fötter på jorden nu.  Ingen annan än vi.  Det är vi som är avataren - the embodiment - av gud, skaparen, det saliga och heliga.  Det är vi själva som är uppenbarelsen denna trettondagen, denna epifani.